m o r f a r

Om du hade varit bland oss, hade det inte varit såhär och det hade inte känns såhär. Det känns verkligen att det är något som fattas som man bara vill ha tillbaka, så man blir hel och som vanligt igen. Vill verkligen inte inse att du inte finns bland oss, vill bara veta att du är hos mormor, tar hand om henne och gör henne sällskap precis som vanligt. Att nästa gång vi träffas ska jag få min kram av dig och bli kallad för din lilla kärring, få klappa dig på ditt tunnhåriga huvud och le. Bara le.
Nu när man är glad känner man fortfarande att det fattas något för att man ska må riktigt bra. Men det är bara att inse att det aldrig kommer bli som vanligt. Bara att inse. Jag försöker men förstår fortfarande inte. Vart är du?

Kommentarer
Postat av: Anonym

Vad fint skrivet, Linn!

2010-02-26 @ 23:19:12
URL: http://arja.blogg.se/
Postat av: P

Vad fint <3 :´)

2010-02-27 @ 10:41:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0