i min ensamhet

Nu är det inte många timmar kvar tills broder min åker. Vet inte vad jag tycker eller känner om det än. Rädd att någon ska smuggla in knark i deras väskor och sen får de dödstraff för det, som faktiskt kan hända. Tyst här hemma, inte för det är han som hörs och syns mest men ändå. Ingen Hampe på julafton inte. Ingen som kör på mig överallt. Ingen som köper godis till mig. Ingen som retar mig. Ingen jag kan bråka med. Ingen som dunkar musik när jag sover. Men 3 månader det går snabbt, får vi hoppas iaf. Måste faktiskt erkänna att jag saknar honom redan..ops.. och han har inte åkt än.  


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0