Jag har en konstig känsla i kroppen. En känsla som är bekant. En känsla som har en bra sida och en dålig. Det kanske är två känslor jag har, jag vet inte men något är det iaf.

Det jag redan har gjort kan jag inte få ogjort. Det är så det är och det håller jag fast vid. Det jag nu vet, det vet jag. Och det kan inte heller bli ogjort. Men smällen på käften vänder snart håll och den kommer inte komma från mig. Det lovar jag.