Handbollhandbollhandboll, evigt tjatade. Jag vet helt ärligt inte hur jag ska göra, vad jag ska göra eller vilket beslut jag ska ta. Jag vet ingenting. Jo, en sak vet jag och det är att jag har spelat handboll sen i julas för ANDRAS skull, inte för min egen. Jag vet att det är många som vill vara i min sits och att jag bara kastar bort allt jag har MEN ska man inte spela för det är roligt och för att man vill utvecklas? Jag är trött på skiten. Jag är trött på att få blickar. Jag är trött på att ingen tror mig. JAG HAR VARIT SJUK, thats it varför skulle jag ljuga om det? Och jag har mycket i skolan just nu och hinner därför inte passa ngra tider till träningar. Det är sanning alltihop. Jag är trött på att alltid ha en klump i magen för att jag inte vet vilket beslut jag ska ta. Jag vill inte. Men ändå måste jag. Men varför?

"Du kommer ångra dig." Det är vad jag får höra när jag säger att jag inte vill mer. Ja jag kommer säkert ångra mig när jag blir äldre men jag lever i nuet och nu vill jag inte. Jag vill testa på det andra livet, livet utanför planen. Jag kan alltid komma tillbaka till handbollen på nåt sätt men dock inte till samma nivå som nu.

"Du är så pass gammal att du ska spela för att utvecklas och för att du tycker det är kul, inte för kompisarnas skull." Ne men bra, om jag tycker är handboll är livet och jag tycker att det är så jävla kul, fine då kan jag ju spela med vilket tråkigt blag som helst?! Lätt som en plätt.

Jag mår seriöst dåligt över att jag inte vet hur jag ska göra. Det blir ju inte direkt bättre  av det jag möts när jag säger vad jag tycker och känner. Nu framför över är det bäst att jag håller munnen stängd och inte säger ett skit om dethär. Jag får helt enkelt ljuga om sanningen. Fast nu har jag ju redan sagt den...